En kärlek som ständigt byter om till fel kläder

bok: ”Allt jag vill för dig, ingen annan” av Ismael Ataria.
förlag: Heidruns förlag.
2009 

Ismael Atarias ”Allt jag vill för dig, ingen annan” är ingen diktbok som är banbrytande, litteraturhistoriskt viktigt eller ens fascinerande och angeläget bra. Det konstaterar jag ganska snabbt. Men det finns guldklimpar. Och framför allt kan det finnas fler anledningar till att något ändå förtjänas att ges ut. ”Allt jag vill för dig, ingen annan” handlar om hur det är att leva som anhörig till en missbrukare. Och som litteratur att läsas av dessa anhöriga, som ett komplement till den uppsjö av faktaböcker och hjälpböcker som finns på marknaden, tycker jag att denna bok har en egen upplyst liten plats i tillvaron.
 

Heidruns förlag är ett litet förlag. När jag läser om det i en intervju med Bengt Berg på sajten dikt360 från 2004 (http://www.dikt360.se/index.php/Heidruns-forlag.html) framgår det att man både satsar på debutanter och etablerade författare, att man har en helt ”ohierarkisk” profil, dock utan en buffert i ryggen. Ismael Ataria är något av en mångsysslare, som utöver poet även är författare, musiker i ett synthband och filmskapare. Vilket är intressant, eftersom jag faktiskt funderat en del över formen under tiden som jag läst. Radbrytningen känns stundtals både osäker och omotiverad, och jag leker med tanken på vad som skulle hända om man lät detta bli en löpande prosadikt istället. Något som eventuellt skulle inskränka läsarkretsen, och alltså kanske inte vara värt det.
 

Nåja, det finns många guldkorn som sagt.

”och inuti mitt hjärta
blåser vinden ett hål,
som du borde fylla”

 

är enkla rader men med en bländande vacker innebörd. På liknande sätt fungerar

”En kärlek som ständigt

byter om

till fel kläder”

Det blir vardagsnära och briljant i sin fåordighet.

”Tolv steg till

mot himlen

och du som inte

vågar ta det första”
 

På samma sätt blir det stundtals grådaskigt simpelt och sentimentalt.

”Som för evigt kan jag se

tårar falla

när hon vänder sig om

och för första gången

talar om”

 

eller

”Ständigt ska du vara

hård, tuff

och rädd

för att se inåt

men jag vet att bakom

allt

finns en liten kille

som irrat vilse”

 

Emellanåt närmar sig språket det bibliska.

”Dithän du går

går också jag,

om än två steg bakom”

 

och

”Med oavbruten önskan

och knäppta händer

kring ditt sköra liv

är allt jag vill för dig,

ingen annan”

 

Sammantaget är detta en stundtals vacker och klart läsvärd diktsamling, om än ämnet delvis kan tyckas överbrygga kvaliteten.